Missionen börjar lida mot sitt slut, fem veckor kvar nu. Fem veckor av stekande sol, värme, krig, damm, svett, sand, längtan efter familjen m.m. Tror att vi slog värmerekord på kullen under helgen, 40 grader i skuggan. Hur skall det då inte bli till sommaren, skönt att man är hemma då.
Den översta bilden visar ett opiumfält i full blomning. Vackert men problemskapande. Skörden drar igång i mitten av maj och håller i sig under juni. Detta genererar kapital till vår motståndare som bedömt kommer att öka sina attacker i området i takt med ökad pengatillgång. I ett senare skede kanske råvaran i form av heroin hamnar i Sverige och då skapar den problem även för mig som civil ambulanssjuksköterska.
3 kommentarer:
Underbara bilder men jag förstår hur det känns. Tankar du har som vi inte förstår vad gäller Talibanerna och pengainförselns problem. Skönt att din veckor därnere nu är lätträknade.
Mattan är för vacker att lägga på när smutsiga sommarfötter kommer in.
Kraaaamar på dig sonen min!!
Samtycker med min systers inlägg // Sköt om dig Tänker på dig/ Kramar från Gud mor
Hej!
Jag fick nys om denna blogg tack vare Petra och hennes inlägg på facebook.
Jag är helt fashinerad! Vilket jobb ni gör, vilka bilder du tar!
Kommer definitivt att följa vidare vad som händer.
Mvh Åsa Larsson (lillasyster till fruns vän)
Skicka en kommentar