lördag 25 december 2010

Ali Zayi






Dagarna innan jul spenderade vi, PL84 på Ali Zayi hill tillsammans med skyttesoldaterna på Bravo Quebec. Tiden på kullen blir inte roligare än vad man gör den till. Dygnets höjdpunkter blir på ett naturligt sätt frukost, lunch samt middag, allt tillagat på det hederliga Trangia köket. Veckans höjdare blev nudlar med tonfisk.
Vill du som läsare uppleva detta kulinariska mästerverk så följer här ett recept;

Tillsätt kokande vatten till en burk nudlar enl. anvisningen, låt stå 5min.
Blanda i en halv burk tonfisk samt en mindre grabbnäve med cashewnötter.
Toppa med sweet chilisås i valfri mängd eller tills näsan börjar rinna och svettpärlorna kommer fram.
Rör om och njut!


En annan av glädjestunderna på kullen är eldningen. Både jag och förare Saxin ansåg denna sortens sophantering vara mycket kul. Inte lika kul dock är själva urtagandet och ihopvikningen av bajslådan. Roligare var det att försöka få kuben med avföring att brinna.
På dagarna genomförs fordons samt fotpatruller med olika inriktningar. Ofta handlar det om att samverka med invånarna i de närmsta byarna samt att säkra olika vägavsnitt mot eventuella gömda sprängladdningar, s.k. IED:er.
I skrivande stund har vi varit här i fyra dygn och för tillfället är klimatet ganska bistert. Solen lyser visserligen på klarblå himmel men den kalla vinden gör oss frusna ganska omgående om vi sitter still. Långkallingar, värmetröja, mössa, Bullens korv samt koffein och nikotin i olika former håler dock stridsvärdet bland oss
soldater på topp.

fredag 17 december 2010

Bilder från resan till Salangtunneln







Halvvägs till Kabul

Då var vi hemma igen efter en lång strapats på riktigt höga höjder, närmare bestämt 3450m över havet. Plutonens uppdrag var att möta upp en större styrka ur den afghanska armén, ANA, vid norra änden av Salangtunneln som löper rakt igenom Hindu Kushbergen. Elva mil söder om tunneln ligger Kabul. En operation som från början skulle ta tre dygn men som blev nästan sex. I väntan på ANA har vi varit inkvarterade på den ungerska campen i Pol-E-Khomri. På campen bodde ungrare, amerikaner, kroater, tyskar och makedonier. Kul att träffa Isaf personal från andra länder. Vi besökte bland annat det amerikanska luftburna FRT, framskjuten kirurgisk förmåga på svenska samt ungrarnas förbandsplats. Jag blev mycket imponerad över "jenkarnas" förmåga och kunskap. Flertal år av krig har satt sina spår i deras sjukvårdskedja, här fattas inte mycket.
När vår samverkan med ANA inletts vid tunneln påbörjades den långa marschen hem mot Mazar och ANAs camp Shaheen. Väl framme vid deras camp möttes vi av dansande, applåderande och hurrande afghanska soldater som kantade vägen i långa led. Vi möttes som hjältar, allting kändes mycket surrialistiskt, vad hade vi gjort? Den afghanska bataljonen var mer än efterlängtad efter att ha tjänstgjort i södra delen av landet i mer än sex månader.
Nästa inlägg blir ett par bilder från äventyret, ha det gott!