Halvvägs till Kabul

Då var vi hemma igen efter en lång strapats på riktigt höga höjder, närmare bestämt 3450m över havet. Plutonens uppdrag var att möta upp en större styrka ur den afghanska armén, ANA, vid norra änden av Salangtunneln som löper rakt igenom Hindu Kushbergen. Elva mil söder om tunneln ligger Kabul. En operation som från början skulle ta tre dygn men som blev nästan sex. I väntan på ANA har vi varit inkvarterade på den ungerska campen i Pol-E-Khomri. På campen bodde ungrare, amerikaner, kroater, tyskar och makedonier. Kul att träffa Isaf personal från andra länder. Vi besökte bland annat det amerikanska luftburna FRT, framskjuten kirurgisk förmåga på svenska samt ungrarnas förbandsplats. Jag blev mycket imponerad över "jenkarnas" förmåga och kunskap. Flertal år av krig har satt sina spår i deras sjukvårdskedja, här fattas inte mycket.
När vår samverkan med ANA inletts vid tunneln påbörjades den långa marschen hem mot Mazar och ANAs camp Shaheen. Väl framme vid deras camp möttes vi av dansande, applåderande och hurrande afghanska soldater som kantade vägen i långa led. Vi möttes som hjältar, allting kändes mycket surrialistiskt, vad hade vi gjort? Den afghanska bataljonen var mer än efterlängtad efter att ha tjänstgjort i södra delen av landet i mer än sex månader.
Nästa inlägg blir ett par bilder från äventyret, ha det gott!